Fastighetsskatt är enkelt förklarat skatt som man betalar om man äger en fastighet. I Sverige var fastighetsskatten tidigare baserad på fastighetens taxeringsvärde, med olika procentsatser beroende på vilken typ av fastighet det handlade om – för småhus var det till exempel 1 % av taxeringsvärdet (med ett förbehåll att skatten aldrig kunde uppgå till mer än 4 % av hushållets totala inkomst), medan det för flerbostadshus var 0,5 % av taxeringsvärdet. Detta förändrades dock år 2008, då alliansregeringen beslutade att ersätta fastighetsskatten med en kommunal fastighetsavgift istället. Det innebär att småhusägare numera betalar 0,75 % av taxeringsvärdet (men högst 6 000 kronor) i avgift per år, medan ägare av flerbostadshus betalar ett fast belopp för varje lägenhet i byggnaden (eller 0,4 % av hela byggnadens taxeringsvärde, om detta ger en lägre avgift).
Sådana politiska beslut kan uppenbarligen få stora konsekvenser om man ägnar sig åt att investera i fastigheter. Därför är det viktigt att hålla sig insatt i frågan, eftersom fastighetsskatten är ett ständigt återkommande ämne i den politiska debatten. Man kan således inte lita på att reglerna kommer att förbli desamma från val till val, även om det ser ut som att inget av de politiska partierna planerar att återinföra fastighetsskatten om de vinner valet 2018.
Varför har man då fastighetsskatt? Det uppenbara svaret är så klart att man vill få in pengar till statskassan, men det finns också mer specifika anledningar att man väljer att taxera just fastigheter. I takt med att ekonomin blir allt mer internationell blir det till exempel viktigare att beskatta sådant som är ”fast” i Sverige, och inte kan flyttas utanför landets gränser, såsom kapital och huvudkontor för företag kan. I Sverige infördes fastighetsskatten ursprungligen för att finansiera de bostadsbidrag som staten gav ut, för att lösa problemet med bostadsbristen i ett land där inflationen gjorde att räntorna steg. Framtiden får utvisa huruvida vi kommer att återfå fastighetsskatten eller inte.